I februar 1918 da Egede-Nissen reiste hjem over Finland traff vi hverandre i en meget alvorlig situasjon på den tilfrosne Finske bukt etter at vi var forlatt av vår isbryter og var blitt alene på vår lille damper. Den sentrale eksekutivkommite hadde sendt sin første offisielle delegasjon til utlandet. Som folkekommisær for den sosiale forsorg var jeg delegasjonens ordfører. Reisens mål var å komme til Skandinavia og informere verden om hva som var hendt i sovjetrepublikken. Man får ikke glemme at vår republikk var blokert og sannheten ikke kunne bryte seg veg til utlandet.
Vår delegasjon traff Egede-Nissen i nærheten av Åbo. Han kom over på den lille dampbåt Mariograf, som delegasjonen skulle benytte over til Sverige. Men det var en hard og kald vinter. Den finske bukt var hard frosset til. Mariograf var en alminnelig sommerrustet skjærgårdsbåt og kunde ikke bane seg veg uten isbryter. Det gikk meget langsomt fremad. En dag lot isbryteren oss helt enkelt i stikken og Mariograf frøs fast i et isflak. Dette isflak drev siden inn i et minebelte og minene begynte å eksplodere rundt omkring så fort de kom i berøring med vårt flak.
Aldri skal jeg glemme en aften med en herlig, rød solnedgang, med de blå isblokker på den finske bukt og det store røde sovjetflagg på damperen vår. Der stod vi, kamerat Egede-Nissen og jeg og betraktet de eksploderende miner rundt omkring oss. Hver gang dannedes det gigantiske fontener og jeg husker Egede-Nissens ord: "Er det ikke vakkert med det røde flagg mot den blå isen. Hvis vi går under er det skjønt å dø med det røde flagg i spissen". Norges første bolsjevik, Friheten 21. juni 1948Etter at dei vart redda i land i Mariehamn oppsto nye komplikasjonar. Sverige nytta nemleg høvet etter Oktoberrevolusjonen til å hærsetja den finske øygruppa Åland.
Av en slump råkade den kända ryska bolsjeviken Aleksandra Kollontaj anlända till Åland samtidigt som de svenska trupperna befann sig på ön. Hon var i spetsen för en delegation sovjetiska diplomater och finska socialister som planerade att resa till Stockholm för att därefter fortsätta ner i Västeuropa och kanske även vidare till USA. Det är oklart exakt vad denna misslyckade expedition gick ut på. Kollontaj själv har senare uppgett att det handlade om att försöka upprätta diplomatiska förbindelser – Sovjetryssland hade ju ännu inte blivit erkänt av omvärlden – såväl som att sprida revolutionär propaganda till arbetarna i Väst. Ombord på fartyget fanns socialistisk litteratur på flera språk, samt en hel del pengar.
Sällskapet avreste från Åbo i det röda Finland den 24 februari, men resan fick ett snopet slut när fartyget på grund av storm, isförhållanden och risken för minor tvingades lägga till i Mariehamn på Åland. Där ingrep de svenska soldaterna och fängslade ett flertal av de röda ryssarna och finnarna.
”Aleksandra Kollontaj lyckades undgå häktning endast genom att framhålla om att hon var minister i Ryssland och erinra om de konsekvenser häktningen därigenom innebar”, rapporterade Folkets Dagblad. Men de svenska myndigheterna satte därmed stopp för den sovjetiska expeditionen, och Kollontaj tvingades återvända till Åbo den 3 mars. När Sverige försökte annektera Åland, Internationalen 4. februar 2018På Bokhylla kan ein finna desse tekstane av Kollontaj:
Veien til kjærlighet (roman), Steenske forlag, Oslo, 1928. Omsett av Sigrun Jensen.
Veien til kjærlighet, Cappelen, Oslo, 1975. Revidert omsetjing ved Lotte Holmboe.
Første etappe (sjølvbiografi), Oslo, Nasjonalforlaget, 1946. Omsett av Ebba Haslund.
Revolusjon og kjærlighet (essays og noveller), Oslo, Pax, 1977. Omsett av Ragnfrid Stokke.
Martin Nag: Kollontaj i Norge Oslo, Solum, 1981. Inneheld utdrag frå dagbøkene og andre tekstar av Kollontaj om Noreg.
Elles er det nokre tekstar av Kollontaj på norsk her:
Den sovjetiske kvinnen – en fullverdig og likestilt medborger (revolusjon.no)
Derfor må bolsjevikene seire (revolusjon.no) (Også på marxists.org)
"Kvinnedagen" (revolusjon.no) Omsett av KPML/Revolusjon.
Kvinnedagen (marxists.org) Omsett av Frans-Arne Stylegar.
Den internasjonale arbeiderklassen og krigen (marxists.org) Omsett av Frans-Arne Stylegar.
Nokre tekstar om Kollontaj frå dei siste åra:
Sofie Marhaug: Revolusjonens valkyrje – om Aleksandra Kollontajs liv og virke (Gnist 4/2017)
Eva Marie Mathisen: Sild, Spitsbergen og Stalin – verdas fyrste kvinnelege diplomat (Gnist 2/2016)
Åsmund Egge: Aleksandra Kollontaj og norsk arbeiderbevegelse (Rødt 1/2005)
Janne Lisesdatter Håkonsen: Om Aleksandra Kollontaj (revolusjon.no 15. november 2017)
Daniella Büchten: Aleksandra Kollontaj som kulturformidler i Norge (Nordisk Øst·forum | 20 [2] 2006: 159–178 )
